Fd heroinmissbrukare intervjuas av Droginformation.nu


Droginformation.nu har arbetat i många år med förebyggande droginformation för att hjälpa främst barn och ungdomar att välja bort drogerna och istället satsa på att nå sina mål i livet.

Felaktig vilseledande information, grupptryck och nyfikenhet kan ställa till det och göra att ett ungt liv förstörs av droger.

Behovet av förebyggande droginformation är oerhört stort och som en del av vårt arbete så låter vi fd. missbrukare komma till tals och berätta sin historia – antingen i text eller på film. De har trots allt personligen varit i drogmissbruk och upplevt hur det var.

Intervjuerna kan gälla olika droger t.ex: alkohol, amfetamin, cannabis, ecstacy, hasch, heroin, marijuana och spice.

 

Intervju av Droginformation.nu

”När jag kunde gå ut på Plattan* bland alla missbrukare utan att känna drogsug
– då visste jag att jag äntligen var drogfri”

Droginformation.nu intervjuar en fd heroinmissbrukare

Eva knarkade i sju år varav hon injicerade heroin i tre. Här kan ni läsa hennes berättelse om hur hon började droga och vad som sen hände. Idag driver hon ett eget företag tillsammans med sin man och de har tre barn och man ser inte en skymt av hennes tidigare liv.

Droginformation.nu:
Varför började du knarka? Hade du en jobbig uppväxt?

Eva: Nej, jag hade en jättebra uppväxt. Min mamma var hemma och jag hade stora mål och ambitioner som barn. Grejen var att jag i 8:an började umgås med folk som festade och drack väldigt mycket. Det var spännande och jag kände mig busig – allt blev mindre tråkigt.

Efter 9:an började jag jobba på postgirot och ganska snart träffade jag en kille och vi blev ihop. Han var aktivt intresserad av droger vilket jag egentligen inte var, åtminstone inte i början. Han sålde hasch och vi hade alltid hasch hemma, jag blev liksom van vid det. Efter ett tag började jag också att röka hasch. Tyckte egentligen att det var ganska tråkigt, man blev seg, ändå fortsatte jag att röka – det tycker jag är märkligt.

Vad hände sen?

Eva: Hasch rökandet fortsatte och jag kände att jag tröttnade på allt. Jag åkte då till USA som barnflicka. Jag kom till en rik familj, de var fina människor och jag minns att jag tänkte: ”Om jag stannar här så kommer allt att gå bra”.

Jag såg möjligheterna och trots det så åkte jag hem. Jag jobbade verkligen på att det inte skulle gå bra för mig, tyckte väl inte att jag var värd det.

Droginformation.nu: Hur gick det när du kom tillbaka till Sverige?

Eva: När jag kom hem så arbetade jag med olika ströjobb på olika sjukhus och restauranger. Kände mig snabbt uttråkad så jag började röka hasch igen. Mitt förhållande var inte bra och jag fick senare veta att min kille hade varit otrogen när jag var i USA.

En dag kom han hem och spetsade han haschpipan med ett vitt pulver – heroin. Det var häftigt tyckte jag. Han gjorde detta i en veckas tid och kom sedan en dag hem utan heroin. Då fick jag kraftiga abstinens – då fattade jag – mitt liv förändrades och allt blev allvarligt och det var inte längre kul. Jag var beroende, jag slutade leva och slängde iväg mina intressen och allt cirkulerade runt drogerna. Första året snortade* och rökte vi, sedan började de andra att använda sprutor. Jag gillade inte sprutor men vande mig vid att se dom och till slut så tog jag min Jungfru-fix*. Då insåg jag att jag var en narkoman och efter den punkten gick allt utför.

Hur fixade du pengar?

Eva: Mest genom att min kille sålde droger. Jag lyckades ha flera jobb samtidigt som jag knarkade. Det gick inte alltid så bra och under vissa perioder var jag mer frånvarande än närvarande. I denna veva fick jag kontakt med socialen och de hjälpte mig så att jag kom till avgiftningen på Sabbatsbergs sjukhus.

Där blev jag inlåst men stack efter 4 dagar – jag mådde så dåligt. Bestämde mig för att försöka bli drogfri själv och åkte till en gammal kompis på landet. Hon var själv f.d missbrukare. Jag började festa och käka piller för att stå ut med abstinensen och allt slutade i total kalabalik, jag överdoserade tabletterna och hamnade på lasarettet och fattade ingenting när jag vaknade upp.

Åkte tillbaka till min kompis och jag minns att jag satt och såg på TV en kväll. Då visade nyheterna ett reportage från Sergels torg vilket gjorde att jag fick ett enormt drogsug och det tog inte mer än tio minuter så var jag på väg tillbaka till Stockholm.

Droginformation.nu: Hur gick det?

Eva: Jag insåg att det var kört jag betraktade mig nu som narkoman. Nu började allt gå fel och jag hade nästan ingen självrespekt kvar. Nu blev det inbrott, stölder och ett ständigt jagande av pengar för att kunna köpa droger. Blev i denna veva av med både jobb och lägenhet.

Som ett sista desperat försök sökte jag ett jobb på ett sjukhem i Trångsund. Anledningen var att man fick lägenhet på sjukhusområdet när man jobbade där. Jag fick jobbet och jag och min kille flyttade in där. För att kunna jobba överhuvudtaget drack jag ibland whiskey till frukost. Ja, det gick dåligt på jobbet, stor frånvaro.

Hur slutade du med droger?

Eva: En dag när jag var på Sergels torg så kom en gammal barndomskompis fram och snackade med mig. Jag visste att han arbetade i någon länkrörelse. Tydligen hade han kontaktat mina föräldrar och min syster och pappa såg till att jag kom ut och tittade på behandlingshemmet Narconon där han jobbade. Jag blev faktiskt lite intresserad men eftersom jag hade en katt ”så kunde jag inte åka in på behandling”, åtminstone så tyckte jag så då.

Efter en vecka så hade jag i alla fall packat ner alla mina kläder i en svart sopsäck och lagt den i bilens bagagelucka – nu var jag på väg till behandlingshemmet.

Jag och min kille åkte runt i denna oregistrerade bil, vi var oduschade och vi gjorde inbrott och vi sket i allt. En dag när vi hade parkerat utanför Operan och satt och injicerade heroin i bilen så kom polisen. Då låste jag dörrarna och fortsatte injicera. De tog oss i alla fall till häktet och de hittade en massa saker i bilen som tabletter och pillerburkar som vi köpt på gatan.

Efter ett par timmar så kom en polisman in till mig och sa: ”Du stannar här tills din pappa kommer och hämtar dig.”

Då var jag 23 år. Min pappa berättade senare att han hade känt på sig att jag satt hos polisen och att han ringt runt och till slut fått besked om att jag var där. Han kom och hämtade hem mig. Jag berättade senare hur glad jag var att han hjälpte mig och då började vi båda att gråta. Dagen efter åkte vi till Narconon och jag påbörjade min behandling.

Hur länge har du varit drogfri?

Eva: Nu har jag varit drogfri i 21 år. Jag minns att jag ville testa om jag verkligen var drogfri. Jag tog 500 spänn, vilket en kabbe heroin kostade, jag åkte in till plattan* med pengarna på fickan och jag blev inte sugen. Då visste jag att jag var drogfri! Det var en underbar känsla.

Droginformation.nu gratulerar till din drogfrihet och tackar så mycket för intervjun.

Läs mer – Fakta om heroin och dess effekter.

Ordförklaringar

Heroin: Denna drog tillhör gruppen Opiater och den är oerhört beroendeframkallande. Den finns som rökheroin och som pulver vilket kan injiceras eller sniffas. Heroin anses vara en av de värsta drogerna att sluta med pga svåra abstinens.

Abstinens: Det är när missbrukaren börjar bli sjuk av att inte får droger. Symptom som illamående, kräkningar, diarrer, sömnproblem, värk i kroppen och smärtor kan förekomma.

Jungfru-fix:Första gången en person injicerar narkotika.

Fix:En dos heroin som man injicerar med en spruta

Kabbe:En kapsel innehållande heroin

Plattan:Sergels torg i Stockholm där man brukar kunna kan köpa heroin.

Snorta:Att dra in droger t.ex kokain i näsan.


Hur skall vi få de unga att stå emot grupptrycket?

Droginformation.nu arbetar med förebyggande och motiverande droginformation, som får barn och ungdomar att välja bort drogerna.

I nästan tjugofem år har vi gett drogföreläsningar till mer än 740 000 personer på skolor över hela Sverige i 200 kommuner – våra förebyggande drogföreläsningar.

Vi når fram till ungdomarna och får resultat!

Droginformation.nu - ge ditt stöd för mer förebyggande droginformation till barnen
Precis som Barncancerfonden, Röda korset, Greenpeace och Amnesty har vi 90-konto (plusgiro) och övervakas av Svensk Insamlingskontroll.

Bookmark and Share